Idag, dag två som är ledig, ligger jag på soffan med hjärtklappning..har svårt att lugna mig.. Det känns som att jag missar något, att det finns något som jag måste ta tag i men som jag inte kan konkretisera och göra något åt.. Så istället ligger jag här med stressmage och hjärtklappning..
Kanske beror det på att jag vet att det går iväg 54000 kr till till kronofogden idag.. Vi betalade in det till Skatteverket i torsdags, men jag vet att det inte hinner fram i tid..
Jag hatar tid!! Vi ligger alltid efter.. Tar vi tag i ett problem, så dyker ett annat upp, och vem ska man be om hjälp? Vi kan ju inte dra på oss mer kostnader..just nu handlar allt om pengar..när kommer de in och vad ska vi betala med det vi har.. Samtidigt jobbar vi hårdare än de flesta och att då inte kunna göra vad man vill då man är ledig är så frustrerande..
Just nu vill jag ge upp..jag tror att en konkurs är enklare än det vi går igenom..
Samtidigt om vi bara orkar ta oss genom så tror jag inget kan få oss på fall direkt..
Vi träffade på Vd:n på banken där vi bett om hjälp i veckan som gick..han sa att ingen rådgivare i världen kan ge oss råd om hur vi ska göra.. Han sa också att även om vi fick avslag på vår låneansökan så ser de hur vi kämpar och oavsett hur det går så har vi hedern i behåll och kan gå med högt huvud på byn..
Vi ska nu till veckan försöka få till en avbetalningsplan med kronofogden, kämpa för att behålla vår F-skattsedel, avskeda en person tror vi och så börjar det en ny tjej.. Allt förändras hela tiden..och det är väl egentligen det som är tjusningen med att ha eget..

Problem är till för att lösas, så vi stångar vidare..
Nu ska jag sänka pulsen med en promenad i solen!