Har en riktig ångestdag...vill bara sova...
Går allt det här att ordna, eller kämpar vi förgäves? Det känns som att jag klättrar upp för ett berg och faller ner i ett hål så fort jag kommit upp... Och vi är så dumma att vi fortsätter klättra...
Ingenting är speciellt roligt längre, jag har svårt att släppa de hinder jag tagit mig över, jag ältar, sover och drömmer allt om och om igen... Vem kan hjälpa mig ur det här?
Jag fattar att det inte hjälper att sova, har gjort det nu i fyra dagar ungefär... Jag orkar inte börja träna, benen och armarna har ju mjölksyra redan innan jag fått på mig träningskläder. Mat är nödvändigt men inte gott... Förstår att det här inte är bra, men vem hjälper? Vem förstår? Och finns det någon lösning?

Mina måndagstankar var inte så fina och tårarna rullar...hjälp!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gick och la mig igår när jag kom hem typ kl fem, halvsex på em/kvällen. Tänkte bara sova lite för att få bort huvudvärken...jo just det, vaknade halv tre på natten och var tvärpigg! Gick ner till datorn och jobbade fram till kl sex... Gjorde löner, ...

For in till jobbet trots migränen... Har jobbat för mycket för länge, stressat för mycket för länge. Hade så mycket att ta itu med på kontoret och hade en hel kontorsdag framför nig, men har nog bara gjort en bråkdel. Kl fyra Sorterade jag och tog...

Idag var första dagen på länge som jag planerade hur jag ville ha min dag och den blev precis så...? Gilla sådana dagar! En städning som normalt tagit mig 7-8 timmar förut tog idag 5..? Funderar om det berodde på matintaget? Igår bestämde jag mig ...

Har inte tid... Hatar det uttrycket!! Vad gör jag med min tid? Har tänkt att jag ska sammanfatta min dag varje dag här på bloggen, men det har inte blivit av pga tiden... Idag väcktes jag kl 5.55 av min väckarklocka... Det var segt att komma up...

Idag förfaller en massa fakturor hos oss... Vi har möjlighet att få in 185 000 kr idag om våra kunder betalar i tid...vilket de brukar göra. Jag har väntat på den här dagen så länge, och jag hoppas att det blir så förlösande som jag tror... Först ...